tjatja
tanke: skulle kunna utväckla den här kändisar-som-liknar-säktningar-till-mig grejen lite mer. skulle kunna ha det som ett återkommande feature här på bloggis. skulle kunna ha det som en kategori. skulle på så sätt kunna få er läsare at lära känna både mig, mitt liv och mina idoler lite mer, men samtidigt behålla den där distansen som ju är så viktig för att man ska kunna ha en healthy balans mellan vardage och bloggandet.
respons på det?
så länge kommer ännu ett bidrag till min eventuella satsning: min lillebror gott folk
tja
japp, så ser hon ut. min mamma alltså. haha, nevars. liv ullman. men rätt jävla likt asså. fast lite rundare ansikte dock. fylligare lixom. en annan bergman älskling som liknar min en släkting till mig är harriet andersson. den unga versionen för båda.
ja
skulle egentligen vilja publisha lite jämförelsebilder på min mamma och mormor, för just nu känns det som att det är alldeles för mycket snack och aldeles för lite bevis. blir lixom inte så jävla intressant för er läsare att läsa lixom. men det känns som om det är att låta blogglivet komma lite för nära irllivet, vet inte riktigt om jag ä berädd att ta det steget i ett så här tidigt skede i bloggandet. se bara på vad som hände med kissie.
menmen, för att återgå till persona. den var asabra. och, jag vill inte påstå att jag "förstod den", mest för att det är ett töntigt och missvissande uttryck, men annars brukar jag ha lite komplex för att jag måste fatta saker och ting. både film och annat. men nu kunde jag bara titta, njuta och fundera fritt. lustigt sammanträffande är att den senaste filmen jag såg engagerat på innan denna var mullholland drive (också topp 5 alltså!). lustigt sammanträffande? eller vill någon säga mig något? jag vill gärna tro att jag själv är en sann believer i slumpens holy kraft. men samtidigt är jag aldeles för bra på att se samband i tillvaron, och jaa, det är inte första gången som jag varit med om liknande sammanträffande och på ett relativt omedvetet plan tagit det som något slags meddelande eller täcken från, ja va faan, gud eller nått. pinsamt, ja, men så äre. så utåt lever jag ett hyffsat normalt liv med coola outfits och en cynisk syn på livet utifrån slumpen med evolutionstorin som någon slags svarsmall som ändå är ok eftersom det ändå i grund och botten bygger på slumpen. men innuti mig pågår ett undanträngt meningssökande som ligger och pyr. köpte en bok nyss som handlade om människans relation till religion. ska bli jävligt intressant.
överaskning på lördag :)
ha, true story
hihi, skojigt. den sista är min favorit
je vais a la rue de ton ceaur
på tal om det där med paris så är de två största argumenten pretto eller inte. många i min kurs är små söta tjejer i vipp kjolar och långrandiga långärmade tröjor och eyeliner. jag vill inte va sån. jag vill vara cool. idén bakom hela den här flytta-till-paris-grejen är egentligen en fusion mellan mina två största önskemål just nu: äventyr och flytta hemmifrån. och jag skulle åkt till spanien om det inte hade varit så varmt där. hade flyttat till köpenhamn och pluggat filmskola om jag hade haft minsta lilla chans att komma in. det som håller kvar mig är både nya och gamla vänner, roliga umgängeskrätsar och sånt. är fortfarande kvar lite i det där småstadstänket att det är de där människorna som bor i just din stad och vilka du känner igen och vet lite om alla och som de flesta av dem du ändå hände vars åsikter och tankar är viktigast. (ha, vad hände med meningsbyggnaden här??) när jag var liten och drömde om att bli känd ( i allmänhet liksom) så gick drömmen oftast ut på att jag av någon anledning var tvungen att¨återvända till min hemstad och där ta emot de personer som jag tidigare hatades beundran och avundsjuka. den där vägen till och själva utövandet av kändiskapet var bara en lite parantes. inte för att jag tänker sådär fortfarande, men på något sätt så har jag levt i en sån liten värld så länge så att jag nog egentligen inte riktigt fattar att det kann finnas andra människor där ute, trots att jag har hört det och jag ser det på tv varje dag. det är ju en ganska trygg värld, där det finns så pass få människor att alla har en egen roll på sätt och vis och där man vet sin egen. och trots att ens egen roll kanske råkar vara den ensamma depparen och man inte alls tycker om de andra rollerna, så är det väldigt tryggt. ett slags johan palm komplex.
*velar*
Hur kommer det sig btw att vad man än börjar med för utgångsbild på ffffound så hamnar man ändå till slut bland massa bilder på nakna tjejr, av olika karaktär? dom är överallt!!!
fick hem en toys'r us katalog igår, halloweenspecial. det fanns en spindelmanskostym sopm man kunde köpa. så fanns det en spindelman med kjol, till tjejerna. den glittrade lite också. det fanns även tjejpoliser, tjejbatman och tjejmonster, så att tjejrna också kan få vara polis, batman, monster (hurra!). tyvär fanns ingen killhäxa, killsjukskjöterska eller killkatt. :(
XOXO
ett lättsamt inläggggg
HAHAHA, roligt
gå uppför drottninggatan tills du kommer till nygatan
HAHAHAHA, idag när jag gick från jobbet till stationen som skulla ta mig till franskan så kom jag, antagligen, på något. Hursomhelst (vare sig det var detta något eller något annat som var upphovsman så att säga) så tänkte jag tanken "shit, det där ska jag skriva ett blogginlägg om!". men nu har jag glömt bort vad det där var. tråkigt. När jag lixom såg det framför mig, under uppenbarelsestunden, så såg jag det som ett smart och lite witty inlägg där jag då diskuterar detta något, något relativt vardagligt men som om man ser under ytan ändå har ett visst existentiellt djup, med hjälp av frågor som jag inte direkt besvarar utan som i sig själva är ett svar, eller i alla fall en antydan till ett antaget svar. jävligt bra helt enkelt. ville bara att ni läsare ska få veta vad ni går miste om. high-quality entertainment.
hm, har förövrigt börjat fundera över min bloggs lätttilgänglighet. känner att jag mest trasslar in mig när jag skriver nått. eftersom jag är lite av en nykomling här så känns det som om det borde vara de där nya läsarna som jag fånga ute efter när jag vill få nya läsare, eftersom jag inte har några läsare. eller hur? nästa inlägg får bli lite mer lättsamt helt enkelt.
Mitt namn är meningslös.
kan inte riktigt förklara varför jag tycker den här är så bra. men den är så jävla bra. spelar lixom ingen roll om hon skojar eller gör det här på fullaste allvar för att hon bara älaksar madonna så jävla mycket.
come on, be a man
lite arty kanske, om det nu är dåligt, men jävligt snyggt. tycker jag
status update
har sett på fight club och kan inte bestämma mig om det är en smart och intressant film med ett budskap eller om det är en machoromantisk film med en massa grabbar som predikar om att ge vika åt sina maskulina drifter.
har stympat sitt vackra, röda, lockiga hår. helt omotiverat.
har sörjt sitt vackra, röda, lockiga hår. motiverat.
har varit i linköping och värkligen känt en olust för konsumtion (se "punkt" 1)
har lärt mig var den svarta katten är på franska (sur le table)
dessa händelser har väll ingen egentlig tidsmässig begränsning. de är till för er läsare som känner att det vill hålla sig ajour med mitt liv, så att det blir lättare att hänga med. det är för ER skull.
påminns ofta om hur jävligt bra det här är!
Det här är lite det tråkiga med att starta upp en ny/till blogg. Inta patti utan att alla "kulturinlägg" (typ kolla det här tycker jag är asbra) blir mer som konstateranden än som check this out. I alla fall för mig. För jag vet ju lixom redan att jag älskar patti (<3!), och det känns ändå som att det roliga med att lägga ut en video eller en bild är att man precis upptäckt det och vill ge det lite uppmärksamhet och på något sett få utlopp fr sina starka nyfunna känslor. men samtidigt känns det konstiggt att ett inbitet pattifan som jag inte skulle ha ett enda inlägg med patti (<3) på hela blogge, så någon gång måste det göras. och denna gång är nu.
drag of doom
idag har jag för första gången i mitt liv dragit ett "föreslå-att-man-ska-äta-lite-mer-mat-trots-att-man-inte-menar-det-eftersom-man-precis-blivit-bjuden-på-och-ätit-jätte-mycket-mat-och-därför-är-jätte-mätt"- skämt. Ni vet sånna som de vuxna drar när man är med tjocka släkten och farmor njuder på trerätters och sen fika på det och sen godis på det. Jag körde på en klassisk "nehe, ska vi inte ta fram lite godis" och så la jag till en liten handgnuggning för en lite mer överdriven framtoning. Det som är spännande med det här (för jag känner på mig att ni eventuella läsare vid det här laget tvivlar lite på nyhetsvärdet i det här) är att den här slags jargongen på något, inofficielt, sätt alltid varit priviligierat de vuxna. Så att jag nu provat mina vingar och tagit mig in i det där, och blivit accepterad (vilket jag blev, folk skrattade, men inte för att jag var gullig som härmade vuxenvärlden, och det höjdes inga förvånande ögonbryn), betyder, enligt min tolkning, att jag är vuxen nu. Eller att jag i alla fall tagit mina första staplande steg som en vuxen. Jag tror att det var allt prat om "framtidsplaner" som gav mig mod och styrka.
På tal om framtidsplaner (som jag så snyggt lyckades vända det rä till) så är det numera köpenhamn, london och paris + psykologi som ligger mig närmst om hjärtat. det drar ihop sig nu. the future is near så att säga.
