je vais a la rue de ton ceaur
idag har jag inte gjort något särkilt, förutom att jag har lagat mat, tyckt att den var jävligt god, funderat på att öppna eget som i ett kvasivegetariskt cafe´/ restaurang, pluggat franska, funderat över om jag ska flytta till paris nästa år, fått för mig att jag fått tecken från gud genom bland annat "Jessica Simpsons the price of beuty" (som dagen till ära var i Paris), signes blogg (som ska till paris i helgen elle nåt), haft konsert med instrumentleken.
på tal om det där med paris så är de två största argumenten pretto eller inte. många i min kurs är små söta tjejer i vipp kjolar och långrandiga långärmade tröjor och eyeliner. jag vill inte va sån. jag vill vara cool. idén bakom hela den här flytta-till-paris-grejen är egentligen en fusion mellan mina två största önskemål just nu: äventyr och flytta hemmifrån. och jag skulle åkt till spanien om det inte hade varit så varmt där. hade flyttat till köpenhamn och pluggat filmskola om jag hade haft minsta lilla chans att komma in. det som håller kvar mig är både nya och gamla vänner, roliga umgängeskrätsar och sånt. är fortfarande kvar lite i det där småstadstänket att det är de där människorna som bor i just din stad och vilka du känner igen och vet lite om alla och som de flesta av dem du ändå hände vars åsikter och tankar är viktigast. (ha, vad hände med meningsbyggnaden här??) när jag var liten och drömde om att bli känd ( i allmänhet liksom) så gick drömmen oftast ut på att jag av någon anledning var tvungen att¨återvända till min hemstad och där ta emot de personer som jag tidigare hatades beundran och avundsjuka. den där vägen till och själva utövandet av kändiskapet var bara en lite parantes. inte för att jag tänker sådär fortfarande, men på något sätt så har jag levt i en sån liten värld så länge så att jag nog egentligen inte riktigt fattar att det kann finnas andra människor där ute, trots att jag har hört det och jag ser det på tv varje dag. det är ju en ganska trygg värld, där det finns så pass få människor att alla har en egen roll på sätt och vis och där man vet sin egen. och trots att ens egen roll kanske råkar vara den ensamma depparen och man inte alls tycker om de andra rollerna, så är det väldigt tryggt. ett slags johan palm komplex.
*velar*
Hur kommer det sig btw att vad man än börjar med för utgångsbild på ffffound så hamnar man ändå till slut bland massa bilder på nakna tjejr, av olika karaktär? dom är överallt!!!
fick hem en toys'r us katalog igår, halloweenspecial. det fanns en spindelmanskostym sopm man kunde köpa. så fanns det en spindelman med kjol, till tjejerna. den glittrade lite också. det fanns även tjejpoliser, tjejbatman och tjejmonster, så att tjejrna också kan få vara polis, batman, monster (hurra!). tyvär fanns ingen killhäxa, killsjukskjöterska eller killkatt. :(
XOXO
på tal om det där med paris så är de två största argumenten pretto eller inte. många i min kurs är små söta tjejer i vipp kjolar och långrandiga långärmade tröjor och eyeliner. jag vill inte va sån. jag vill vara cool. idén bakom hela den här flytta-till-paris-grejen är egentligen en fusion mellan mina två största önskemål just nu: äventyr och flytta hemmifrån. och jag skulle åkt till spanien om det inte hade varit så varmt där. hade flyttat till köpenhamn och pluggat filmskola om jag hade haft minsta lilla chans att komma in. det som håller kvar mig är både nya och gamla vänner, roliga umgängeskrätsar och sånt. är fortfarande kvar lite i det där småstadstänket att det är de där människorna som bor i just din stad och vilka du känner igen och vet lite om alla och som de flesta av dem du ändå hände vars åsikter och tankar är viktigast. (ha, vad hände med meningsbyggnaden här??) när jag var liten och drömde om att bli känd ( i allmänhet liksom) så gick drömmen oftast ut på att jag av någon anledning var tvungen att¨återvända till min hemstad och där ta emot de personer som jag tidigare hatades beundran och avundsjuka. den där vägen till och själva utövandet av kändiskapet var bara en lite parantes. inte för att jag tänker sådär fortfarande, men på något sätt så har jag levt i en sån liten värld så länge så att jag nog egentligen inte riktigt fattar att det kann finnas andra människor där ute, trots att jag har hört det och jag ser det på tv varje dag. det är ju en ganska trygg värld, där det finns så pass få människor att alla har en egen roll på sätt och vis och där man vet sin egen. och trots att ens egen roll kanske råkar vara den ensamma depparen och man inte alls tycker om de andra rollerna, så är det väldigt tryggt. ett slags johan palm komplex.
*velar*
Hur kommer det sig btw att vad man än börjar med för utgångsbild på ffffound så hamnar man ändå till slut bland massa bilder på nakna tjejr, av olika karaktär? dom är överallt!!!
fick hem en toys'r us katalog igår, halloweenspecial. det fanns en spindelmanskostym sopm man kunde köpa. så fanns det en spindelman med kjol, till tjejerna. den glittrade lite också. det fanns även tjejpoliser, tjejbatman och tjejmonster, så att tjejrna också kan få vara polis, batman, monster (hurra!). tyvär fanns ingen killhäxa, killsjukskjöterska eller killkatt. :(
XOXO
Kommentarer
Trackback
