tjugosexcentimeter

kollade nyligen på fightclub igen och skrattade den här gången lite extra åt det där med yin-yang bordet och glasen med fel och lufbubblor som visade att de var handgjorda av nån urbefolkning nånstans. Vet inte riktigt varför jag tyckte det var så mycket roligare den här gången, men i alla fall så började jag fundera över det här med att definiera sig själv utefter saker och varumärken. "What kind of diningset defines me as a person" lixom. Löjligt tänkte jag. Vad äre för fjollor som går på det där med att man blir ascool av att dricka cocacoola zero istället för festis (som tuffingarna som stod och öppnade colaburkar till oss på peacandlove till nån hårdrocksmusik och iförda skottsäkra västar). Men sen tänkte jag vem är jag att döma? Består inte mitt jag också till viss del av saker, och kanske till och med märken? Varför skulle jag vara bättre bara för att jag och mina saker är coolare än cocoacola zero? 

det här filosoferandet kom upp smtidigt som jag kände att jag var redo att börja visa lite mer av mig själv här i bloggen, släppa in er läsare lite närmare in på skinnet. det är många som hör av sig och undrar. så jag har kollat upp lite olika listor som man kan göra (ni vet ögonfärg:blågröngrå, den sista personen du sa jag älskar dig till:din mamma), men inget kändes riktigt rätt. var det där värkligen jag? så nu tänkte jag att jag skulle definirea mig själv utefter de saker och märken som jag vill at folk ska förknippa mig med
Märken:

1. Lush
För att det är handgjort, miljövänligt och utan kemiska tillsatser, tror jag. Sedan så är alla som hobbar där jämt så himla fräscha på ett coolt sätt, inte på det där översminkade sättet som dom på kiks. Och såvill jag också vara. Jag har dessutom lite komplex för det där med mina skönhetsprodukter. Fick nyligen kommentaren "jag har alltid tyckt att sånt där är fusk" av en kille när jag sminkade mig, och det tog hårt, det etsade fast sig.Skulle mycket hällre vilja vara naturligt vacker och så där "varför måste vi kvinnor hålla på och köpa en massa krämer och raka massa hår för att tillfredställa patriarkatet??!?!!?!!!!?!?!?". Men jag vill ändå sminka mig lite typ och jag gillar lixom krämer. har inga bra argument till varför, men på något sätt så känns det bättre när jag ser hur coola dom är. Dom visar mig att man kan vara naturligt cool trots att man inte är naturligt vacker, typ.

2. Vice
vet inte om det gills, men endå

3. klövermjölk
för att det är den godaste!!

4. kung markatta
för att det är ekologiskt och så

5. American Apparel
snygga kläder. och på så jävla snygga tjejer! vill också vara sådär naturligt sexig och självsäker och snygg och kunna ha på mig bara en för stor skjorta och knästrumpor och ändå vara snygg!

6.
Saker:

1. Mina tavlor
för att dom är snygga typ

2. Min lampa
för att den är retro

3. Mina indiska kuddar
jaa

4. Min bok om människans relation till religion
visar att jag är inteligent

5. Min "moderatkvinnornas kokbok"
visar att jag inte är modrat och att jag har ett sinne för humor, ett ironískt sådant.


Lägger in bilder sen tänkte jag. Kanske lägger till nån punkt också.

förrästen, på tal om fightclub, varför finns det så många filmer där män lixom bevisar eller kommer på hur ytliga och materialistiska våra liv är med hjälp av olika kvinno-förknippade föremål, typ plädar, och sen återgår till  det "äkta" genom att skaffa en massa macho-prylar. egentligen tänker jag inte på fc utan american dreams där mannen i huvudrollen passivt ser på när hans liv fylls av prydnadskuddar och sånt, så då revolterar han och skaffar en ferrari typ. om dom inte skaffar en bil så drar de ut i naturen och ska försöka överleva trots att dom inte kan (typ som i into the wild med EMiLE<3). menmen. jag är egentligen inte jätte upprörd över det här och jag har ingen jätte utstuderad femenistisk agenda i mitt liv även om jag upplever att jag att min blogg börjat röra sig lite åt det hållet. KANSKE PEPPAR JAG BARA INFÖR BEAUVOIR-KLUBBEN!!!