tjugosexcentimeter

läser det här fast att jag kanske borde läsa Le Deuxième SexeLe Deuxième Sex. vet inte varför jag helt plötsligt tycker det är så kul att vara tvungen att läsa något. jag har lixom lite hittat på tvånget själv typ.

anna: visste du att den del som styr mäns sexualitet också styr över deras våld??? värmer upp lite bara!

kollade nyligen på fightclub igen och skrattade den här gången lite extra åt det där med yin-yang bordet och glasen med fel och lufbubblor som visade att de var handgjorda av nån urbefolkning nånstans. Vet inte riktigt varför jag tyckte det var så mycket roligare den här gången, men i alla fall så började jag fundera över det här med att definiera sig själv utefter saker och varumärken. "What kind of diningset defines me as a person" lixom. Löjligt tänkte jag. Vad äre för fjollor som går på det där med att man blir ascool av att dricka cocacoola zero istället för festis (som tuffingarna som stod och öppnade colaburkar till oss på peacandlove till nån hårdrocksmusik och iförda skottsäkra västar). Men sen tänkte jag vem är jag att döma? Består inte mitt jag också till viss del av saker, och kanske till och med märken? Varför skulle jag vara bättre bara för att jag och mina saker är coolare än cocoacola zero? 

det här filosoferandet kom upp smtidigt som jag kände att jag var redo att börja visa lite mer av mig själv här i bloggen, släppa in er läsare lite närmare in på skinnet. det är många som hör av sig och undrar. så jag har kollat upp lite olika listor som man kan göra (ni vet ögonfärg:blågröngrå, den sista personen du sa jag älskar dig till:din mamma), men inget kändes riktigt rätt. var det där värkligen jag? så nu tänkte jag att jag skulle definirea mig själv utefter de saker och märken som jag vill at folk ska förknippa mig med
Märken:

1. Lush
För att det är handgjort, miljövänligt och utan kemiska tillsatser, tror jag. Sedan så är alla som hobbar där jämt så himla fräscha på ett coolt sätt, inte på det där översminkade sättet som dom på kiks. Och såvill jag också vara. Jag har dessutom lite komplex för det där med mina skönhetsprodukter. Fick nyligen kommentaren "jag har alltid tyckt att sånt där är fusk" av en kille när jag sminkade mig, och det tog hårt, det etsade fast sig.Skulle mycket hällre vilja vara naturligt vacker och så där "varför måste vi kvinnor hålla på och köpa en massa krämer och raka massa hår för att tillfredställa patriarkatet??!?!!?!!!!?!?!?". Men jag vill ändå sminka mig lite typ och jag gillar lixom krämer. har inga bra argument till varför, men på något sätt så känns det bättre när jag ser hur coola dom är. Dom visar mig att man kan vara naturligt cool trots att man inte är naturligt vacker, typ.

2. Vice
vet inte om det gills, men endå

3. klövermjölk
för att det är den godaste!!

4. kung markatta
för att det är ekologiskt och så

5. American Apparel
snygga kläder. och på så jävla snygga tjejer! vill också vara sådär naturligt sexig och självsäker och snygg och kunna ha på mig bara en för stor skjorta och knästrumpor och ändå vara snygg!

6.
Saker:

1. Mina tavlor
för att dom är snygga typ

2. Min lampa
för att den är retro

3. Mina indiska kuddar
jaa

4. Min bok om människans relation till religion
visar att jag är inteligent

5. Min "moderatkvinnornas kokbok"
visar att jag inte är modrat och att jag har ett sinne för humor, ett ironískt sådant.


Lägger in bilder sen tänkte jag. Kanske lägger till nån punkt också.

förrästen, på tal om fightclub, varför finns det så många filmer där män lixom bevisar eller kommer på hur ytliga och materialistiska våra liv är med hjälp av olika kvinno-förknippade föremål, typ plädar, och sen återgår till  det "äkta" genom att skaffa en massa macho-prylar. egentligen tänker jag inte på fc utan american dreams där mannen i huvudrollen passivt ser på när hans liv fylls av prydnadskuddar och sånt, så då revolterar han och skaffar en ferrari typ. om dom inte skaffar en bil så drar de ut i naturen och ska försöka överleva trots att dom inte kan (typ som i into the wild med EMiLE<3). menmen. jag är egentligen inte jätte upprörd över det här och jag har ingen jätte utstuderad femenistisk agenda i mitt liv även om jag upplever att jag att min blogg börjat röra sig lite åt det hållet. KANSKE PEPPAR JAG BARA INFÖR BEAUVOIR-KLUBBEN!!!

tjatja. kom på att jag behöver ha någon form av signatur-hejdå-fras. eller hej, vilket som, vad som helst som skulle kunna vara som någon slags trade-mark för min egen image typ. som när gossip girl avslutar ett inlägg med xoxo gossip girl, eller när han den där gulliga i "i anneli" (som jag fortfarande inte lyckats tycka om) hälsar genom att säga tjing tjong. det kan gärna vara en referens till någon redan beffintligt hälsningsgrej, så att det driver lite med bloggeriet, lite witty så där. så jag skulle tex kunna ha antingen tjing tjong eller xoxo, men det är typ taget. ja, jag tar hursomhelst gärna emot förslag.

xoxo th

valde precis att kolla på ett avsnitt av SATC som jag redan sett (har iochförsig sett alla) framför en dokumentär om rolling stones av scorseece (nee, jag vet inte hur det stavas) samtidigt som jag laddar hem ALLA filmer med emile hirsch (till och med "girl next door"). måste ha något med min menscykel att göra. Iscensatte för övrigt nyligen en liten satc diskussion om en kille jag träffat. jag var inte så jävla intreserad egentligen men det är bara något jag alltid velat göra men aldrig riktigt hittat det där rätta tillfället. dessutom så hade han och jag haft en liten spontan psykolog-session (han läste typ psykologi på universitetet) där vi behandlade mitt beroende av satc, så det var så jag kom och tänka på det. stackarn, egentligen blev han helt utnyttjad, och han vet inte ens om det. det värsta var att han sa nånting om att han inte ville värka som ett svin, när det egentligen var jag som var lite svinig. varför är det förresten så att när en kille dissar en tjej eller bara inte är intreserad så är han ett svin, men en tjej är para stark och independent? jag kan vara ett svin? eller är man en bitch om man är tjej?och om en tjej   så att säga tar tag i saker, är hon desperat eller strong och independent kvinna som vågar ta initiativ? och om en kille gört, kan han värka desperat eller är han bara lite gulligt romantisk? ursäkta för all denna upprörda femenism, men jag tror jag bara försöker väga upp för alla heterohormoner i inlägget i övrigt. så det är därför det kanske värkar lite halvt krystat.

det är carrie som visat mig vägen in i dejting-världen, the game, men jag bara fattar inte riktigt. det kanske är därför jag tycker det är så himla facsinerande, som en helt ny värld lixom. det känns bara som att allt blir så jävla mycket jobbigare när man inte är loveactually-kär utan typ han-värkar-schysst-och-har-en-snygg-mustach-kär. då kan man ju lixom inte smita in på flygplatsens boarding område om det finns logistiska problem som förhindrar ett förhållande.


äre bara jag ellerr??!??! jäääävlar i havet.....
sökte förresten på emile hircsh girlfriend också. hon var skitful





hahahaaaaaaa..