ca va? ca va.
Har funderat lite över det här med skönhet på senaste tiden. Varför behöver man det lixom? Det har varit mycket varför på senaste tiden. Det är väll en sån där grej som tillkommer när man är arbetslös (ja, jag erkände så sent som i morse att timvikarie på sin mammas arbete någon gång per vecka inte räcker för att kunna kalla sig sysselsatt).
Varför ska jag jobba? svar- pengar och för att ha något att göra.
Varför måste jag ha något att göra? svar - vad ska jag annars göra?
och så vidare
Vad jag undantagslöst kommer fram till är det eviga tonårsdilemmat - "allt är meningslöst"
Så en dag (igår) där jag gick i min meningslöshet, kome hem och satte på en skiva så kom jag på det. Vad det var som gjorde mitt liv kanske inte meningsfullt men mindremeningslöst. Musik. Konst. AKA skönhet.
Anledningen till att jag tyckte att det var skönt att komma hem efter skolan.
Anledningen till att min mamma sket i sina överambitiösa studier i både natur- och sammhälsvetenskap och blev musiker.
Anledningen till att jag sitter här just nu.
Det är den tid man ägnar åt "kultur", och vänner/familj, som man oftast brukar värdera högst och det är jämt det som är punchlinen i alla sånna där prettofilmer som har något att säga.
Då jag är evolutionärt skolad så är det inte helt överaskande där jag söker mina svar.
Vänner och familja kan jag förstå. Flocken skyddar oss mot faror.
Skönhet i fortplantningssyfte kan jag också förstå. Den sexuella förökningen leder till genetisk variation och därmed bättre förutsättningar att klara eventuella förändringar i miljön.
Men varför har vi begåvats av förmågan att njuta av skönhet i annat syfte än fortplantning?
Min första tanke är att vi eftersom vi inte behöver oroa oss över den där överlevnadsbiten måste hitta något annat att fylla vår tid med. men det räcker inte riktigt hela vägen frma till svaret.
ja, egentligen har jag inte kommit mycket längre än så. Känns tråkigt att inte kunna erbjuda några riktiga svar eller någon tillfredsställe, men nu är det så det ärhelt enkelt.
